Narkotikakontroll

Narkotikakontroll

 

Som grund för den finska narkotikalagstiftningen står i första hand internationella fördrag: Förenta Nationernas (FN) allmänna narkotikakonvention från år 1961 och konventionen angående psykotropiska ämnen (1971) samt den allmänna konventionen mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen som ingicks i Wien den 20 december 1988.

I och med narkotikalagen som trädde i kraft den 1 september 2008 omfattar kontrollen nu också utöver de ovan nämnda internationella fördragen nya psykotropiska narkotika på basis av Europeiska unionens rådets rambeslut (2004/757/RIF). Kontrollen av narkotikaprekursorer regleras med stöd av Europaparlamentets och rådets förordningar, som i sin tur grundar sig på den allmänna konventionen från 1988.

Bakgrund till kontrollen av narkotika

Den internationella narkotikapolitiken grundar sig på statsfördrag, enligt vilka också Finland har förbundit sig att innefatta de ämnen och preparat som överenskommits mellan fördragsparterna i kontrollen av narkotika. Avsikten med fördragen är att säkerställa att möjliga psykoaktiva ämnen används på rätt sätt och förhindra användningen av sådana ämnen som inte har medicinskt ändamål. I de allmänna konventionerna indelas ämnena i olika förteckningar beroende på deras terapeutiska nytta och de uppskattade riskerna för missbruk.

Enligt det allmänna förbudet i 5 § i den finska narkotikalagen (373/2008) är produktion, tillverkning, import till och export från Finlands territorium, transport, transitering, distribution, hantering, innehav och användning av ett ämne som klassificerats som narkotika förbjudet. Att bryta mot förbudet är straffbart enligt 50 kapitlet i strafflagen (39/1889). Enligt fördragen kan undantag från förbudet göras av medicinska skäl, forskningsskäl och kontrollskäl. I de länder som förbundit sig till statsfördragen finns normalt en myndighet med behörighet att sköta tillståndsförfaranden för narkotika.

I Finland är det Fimea som verkar som tillstånds- och tillsynsmyndighet enligt narkotikalagstiftningen. Fimea beviljar import-, export-, tillverknings- och hanteringstillstånd för narkotika för medicinska, vetenskapliga och forskningsrelaterade ändamål samt för att användas för konstaterande av narkotika.

Bakgrund till kontrollen av narkotikaprekursorer

På narkotikaprekursorer tillämpas Europaparlamentets och Europeiska rådets förordningar om hanteringen av narkotikaprekursorer. Bestämmelserna i förordningarna om handel med narkotikaprekursorer inom gemenskapen och handel med narkotikapreskursorer med tredjeländer samt deras tillämpningsförordning har också verkställts med stöd av den finska narkotikalagen. Förordningarna grundar sig på den allmänna konventionen mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen som ingicks 1988. Också EU är part i denna.

Till narkotikaprekursorer räknas de kemikalier som listas i ovan nämnda förordningar och som utgör de mest centrala beståndsdelarna i tillverkningen av missbrukade narkotika. Vissa av dessa används också som läkemedel. Kontrollen av prekursorer och tillståndsförfarandena gäller dock inte läkemedelspreparat enligt Europaparlamentets och Europeiska rådets direktiv om humanläkemedel.

Fimea verkar som en sådan behörig myndighet som avses i förordningarna om handel med prekursorer inom gemenskapen och med tredjeländer samt tillämpningsförordningen för dessa. Fimea beviljar också import- och exporttillstånd samt hanteringstillstånd för narkotikaprekursorer och fattar beslut om verksamhetsanmälningar.